Virtual reality (VR) översätts på svenska till virtuell verklighet. VR utgår från ett program kopplat till glasögon som skapar en digital miljö för den som bär glasögonen. Dessa följer huvudets rörelser och fyller personens hela visuella verklighet med digitalt innehåll, 360 grader. Funktionen används främst i spel på olika konsoler och mobiltelefoner.
Vi har testat Google Cardboard och några av de appar som tillverkaren rekommenderar via den här länken: https://vr.google.com/intl/sv_se/cardboard/apps/
Det kan vara svårt för vissa individer att ta till sig VR, då tekniken utmanar balanssinnet och lämnar en känsla av desorientering och illamående. Och vissa individer tycker att det är en häftig upplevelse med en ny värld som öppnas genom VR.
Nedan kan ni läsa hur diskussionen gick i gruppen om:
VR på förskolan:
Med VR på schemat kan barnen uppleva en virtuell verklighet och skapa upplevelser med nya platser och fenomen. Barnen upplever att de är en del i det de ser genom VR- glasögonen.
Förutsättningarna mellan olika förskolor skiljer sig, och därför utgår vi från att det inte är självklart att köpa in en klassuppsättning VR-glasögon på en gång, utan att det till att börja med finns ett par glasögon per grupp. Där uppstår det svårigheter med samspel, då upplevelsen är individuell. Vi förlorar möjligheten att dela upplevelsen med andra och därmed även en viktig aspekt av lärande tillsammans. Eftersom VR visas i 3D-format går det inte heller att dokumentera upplevelsen för reflektion vid senare tillfälle.
Hur vet vi att barnen får känslan av att det är lustfyllt?
Det är en utsatt position för den som är i spelet, eftersom alla andra ser dig och vad du gör. I aktiviteter med animation och ljud barnet har möjlighet att delta utan att synas eller är vara centrum under aktiviteten. I motsats står då VR-tekniken, där den som utför aktiviteten är i centrum, vilket kan också göra blyga barn än mer självmedvetna. Det kan upplevas som obehagligt att träda in och ut ur 3D.
Vad är syftet och vad vi kan se för lärande med hjälp av VR- glasögonen?
VR kan absolut ha sin plats i förskolan under rätt omständigheter. Genom använda sig av VR kan källkritik diskuteras. Användandet av VR kan också skapa samtal kring dimensioner och animering. Tekniken möjliggör också resande i tid och rum på ett helt nytt sätt. Man kan koppla VR tekniken till olika projekt, en barngrupp som till exempel arbetar med rymden kan testa att gå på månen. Liksom Lundgren Öhman (2014) anser vi i gruppen att förskola och skola bör vara i framkant av samhällets utveckling. Därför bör den digitala tekniken bli en naturlig del i vår verksamhet. Genom VR- glasögonen ges en chans att få pröva något nytt eller utforska något som är svårt att arrangera i förskolemiljön utan VR-teknik. Barnen kan få erfarenheter som de kanske inte har möjlighet till annars och de kan ta lärdom av upplevelsen då de möter en liknande situation i verkligheten (Kjällander,2019).
Sammanfattning:
Våra olika förutsättningar ska inte vara ett hinder för att ta till sig en aktivitet, vare sig det handlar om fysiska eller psykiska variationer. Tekniken i sig är dyr och kräver i princip en klassuppsättning för att ge den ett högre syfte än bara “lite roligt”.
Med ögat för digitalisering 