Seminarieuppgift/Gruppuppgift Marissa Mayer på distans

Till de sista uppgifterna fick vi välja en grupp där vi skulle vara 4-6 personer, jag ingår i gruppen; Marissa Mayer som består av fem studenter. Genom detta momentet ska vi göra tre gruppuppgifter tillsammans, den stora utmaningen ligger här i att vi ska samarbeta och kommunicera genom att använda digitala verktyg på distans.

I denna uppgift reflekterade vi över det praktiska användandet och tankar kring digitala verktyg i förskolan. Kurslitteraturen sattes i relation till reflektionerna. Seminariet genomfördes i Hangouts, spelades in via
screencastify och spelades in den 16 april 2019. Via google documents skapades ett gemensamt dokument för att vi skulle kunna skriva parallellt.

Fråga 1 – lärprocess
Då vi reflekterade över hur styrd en lärprocess ska vara så var vi överens att det är helt beroende på aktivitetens syfte. Det är även beroende på förhållningssätt hos pedagoger och vad vi egentligen lägger in i begreppet styrning. Ett exempel på en styrd aktivitet är då man använder färdiga ritmallar som barnen ska fylla i. Här kan man med hjälp av digitala verktyg som appen Quiver visa på 3D effekter. Då är inte själva målningen fri utan man behöver ha de mallar som finns, vilket medför att aktiviteten med målandet är helt styrd men syftet är för att påvisa effekten av 3D.
Förskolan ska sträva efter att använda sig av en tydlig progression både kring material, innehåll och lärande. Som en kvalitetssäkring av arbetet på förskolan bör även en tydlig progression vara utarbetad. Barnens förändrade kunnande är något som också behövs dokumenteras för att det ska vara möjligt för barnen att få följa sin egen läroprocess. Detta är något som ofta synliggörs i diverse former av portfolion. Om man använder sig utav b la teckningar så är det en form som barnen lätt kan se sin progression i tekniken. För att synliggöra och möjliggöra progressioner hos barnen måste även material och tekniker få prövas redan i de yngre åldrarna för att bygga på kunnandet. Det är viktigt att vi pedagoger utmanar redan de yngsta och släpper attityder som “ de klarar inte av det än” osv. I en instrumentell tekniksyn ställs “hur” frågor, läraren håller föreläsning/monolog och det ges endast korta svarstider. Man behärskar datorprogram och resultaten är i fokus som även ska vara mätbara.

Undervisning ska bygga på fråga-svarsmodellen så att eleven gradvis ska introduceras i kunskapsområdet. Att få feedback direkt och ordna svårighetsgraden så att eleven ger rätt svar som då får
positiv förstärkning. Problemet är att lärandet kopplas till yttre
förstärkningsmekanismer och att det blir en begränsad modell för lärande
(Selander 2017). Vår reflektion kring denna tekniksyn sker är att lärandet kan bli begränsat då vi inte ställer frågor för vidare lärande.Meningsorienterad tekniksyn: är en omskapande process där vi tolkar från våra intressen, erfarenheter, tillgängliga resurser och tidigare förståelse (Fristorp & Lindstrand, 2012). Denna syn är något som vi alla tycker är kopplad till förskolans läroplan och vårt egen syn på lärande. Iscensättning av lärprocesser och dess förutsättningar utgår från vuxenvärldens ideér om vad som bör ske och hur det ska gå till (Fristorp & Lindstrand, 2012).

Fråga 2 – animerad film
Animerad film används i förskolans verksamhet, att använda sig utav film som verktyg uppmuntrar samarbete och kommunikation mellan barn. Genom filmandet så möts barn även över språkliga gränser. Att få bearbeta känslor och upplevelser genom att göra egna karaktärer och rekvisita ger barnen ytterligare verktyg att ha med sig. Det är ett sätt att visa på bredden på den digitala i förskolan, där barnen blir producenter istället för konsumenter. Mediepedagogik kan betraktas som ett demokratiskt verktyg som ger varje människa en röst (Lundgren Öhman, 2014). Det finns många sätt att delta i filmskapandet som gör alla barnen delaktiga och många roller att besätta både framför och bakom kameran. De frågor vi pedagoger
ställer hjälper barnen att reflektera över sitt lärande. Att arbeta med animerad film kan utveckla kommunikationen hos barnen. Exempel på detta är att lyssna och återberätta, få förståelse för en berättelses uppbyggnad. Barnens berättande skiljer sig även beroende på hur uppgiften är utformad, vad är syftet? Hur förbereds barnen för uppgiften och hur mottager uppgiften? Även hur vi som pedagoger tänker kring själva samtalen som förs under produktionen. Är det det färdiga resultatet vi riktar in oss på eller berättelsens innehåll, att barnen ska få testa på tekniken eller de relationer som skapas i samspelet vid tillfället.
Allt är beroende på vilket syfte vi har i uppgiften i filmandet mot barnen. Vilka eller icke begränsningar har barnen med uppgiften. Har vi tid för samtalen under filmens olika delar för att få tid att stanna upp och reflektera under filmens gång? Vi anser att det viktigaste är att barnen får möjlighet till reflekterande samtal då dilemman, möjligheter, “teknikstrul” och värdegrundsbaserade samtal där frågor som tex demokratiska värderingar.Fråga 3 – ljud, bild, film. Läraraktiviteter som använder mer än ett sinne ger ett mer varaktigt lärande och en djupare förståelse för alla, eftersom barn erfar med hela kroppen och alla sinnen. Det blir än mer tydligt för och hos de barn som inte har språket eller förståelse för
sådant som vi tar för självklart/vardagligt. Även här syns olika resultat för barnen,och vilka fördelar de drar av ett multimodalt lärande. I undervisningssituationer där språket inte har en central roll kan barn med annat modersmål än svenska ha en fördel att arbeta med ljud, bild och film genom digitala verktyg. Att arbeta med dessa digitala verktyg kan även ses ur ett demokratiskt perspektiv då alla barn som inte har tillgång till det verbala språket kan vara delaktiga oavsett ålder,modersmål. Det kan möjliggöra en delaktighet.Barn uttrycker sig genom många uttryckssätt. Finns det någon som lyssnar, ser och besvarar deras uttryck kommer alla deras språk att växa och de bygger upp en positiv kommunikativ identitet. Processen när barnen arbetar är det centrala, men när produkten de skapar också används till annat än reflektion blir mer meningsfullt (Lundgren Öhman, 2014, s.94). Film, bild och ljud är även ett bra
reflektionsverktyg, återberätta för de barn som inte varit närvarande och det kan bli ett fördjupat lärande för de barn som var med. Ett sätt att arbeta med källkritik är att använda bilder, ljud och animeringar. Det gör ett tillägg och diskussioner och samtal kan förmodligen lättare uppkomma genom de verktygen Friberg & Lindstrand, 2014 skriver om utvecklingen de senaste århundradets kulturella och teknologiska utveckling som gått från mono-modalt till multimodalt. Att använda olika kommunikativa resurser som samarbetar för att fördjupa lärandet. Vi kan använda avgränsade eller sammanförda element med syfte att det hör ihop eller ska hållas isär. Vi tänker att det är ett medvetet val som vi gör i vår undervisning, att använda oss av ljud/bild för att rama in eller visa på variationen i ett lärande.

Fråga 4 – berättande med ljud
Berättande med ljud kan handla om skapa aktiviteter och tillfällen där ljudet får stå i ensamt fokus. Ljud ses annars oftast som en del av en helhet, för att skapa effekter eller förmedla ett budskap tillsammans med bild. Utmaningen med att skapa en aktivitet för enbart ljud ligger i att våga koppla bort ett starkt sinne -synen – för att använda enbart hörseln. Vi drar paralleller till den uppgiften med ljud som vi hade i höstas. VI skulle skapa olika ljudfiler med ljud som var igenkännande för barnen på förskolan. De barn som fick vara med och skapa ljuden kunde även senare känna igen och identifiera ljuden, medan de som inte varit med tyckte att ljuden var svårare. Det visar att vi inte är så vana att tolka ljud utan kontext.
Vi reflekterar över hur ljud ger mervärde till bild, men att bilden anses som viktigare än ljudet och tar det mesta av vårt fokus. Vi upplever att seendet tar över hörseln vilket medför att det är viktigt att arbeta med hörseln, att lyssna in. Det medför att barnet attraheras mer till bild än till ljud, och att det är relevant att frikoppla dem från varandra för att upptäcka nya aspekter och nivåer.När vi pedagoger har dokumenterat för att göra en reflektion kan helt olika saker märkas och uppmärksammas när man fokuserar på ljud eller bild. Vår viktigaste uppgift är att stötta och bidra till barnens förmåga att tänka och att använda sina kunskaper i olika sammanhang- Det innebär att man måste tänka nytt i lärarrollen
runt de verktyg som vi kan använda (Selander 2017). En ytterligare reflektion är att vi borde lyfta fram yngre barns utforskande av ljud i vardagen. Dels att skapa möjligheter till reflektioner över olika slags ljud. Lyfta ljud som är lika, olika. Vad händer om man slår med sin hand på olika föremål. Vilket ljud blir högst, lägst, dovt mm. Att även här upptäcka tillsammans med barnen nyanser av ljud. Ljudet som sinne kanske är något som vi alla reflekterade över att vi borde utveckla i ett undervisande syfte som lyfter fram barns berättelser kring ljud.

Fråga 5 – uteaktivitet
Aktiviteter för utomhusmiljön kräver ett lite annat upplägg än aktiviteter inomhus. Ute räknar man med att barnen ska sysselsätta sig själva och leka i andra eller större grupper än vad som är möjligt inomhus. Ett av målen med utevistelse är också att de utvecklar sin motorik, och det är därför både möjligt och önskvärt om de digitala verktygen ökar lusten att röra på sig och att upptäcka sin närmiljö. Vi drar paralleller till ute-uppgiften som vi hade i vintras där digitala verktyg gav mer kunskap och nyfikenhet på närområdet med hjälp av geocaching. Qr-koder är något som vi kan använda oss av med spännande skattjakter och uppdrag för barnen i verksamheten. Digitala verktyg som till exempel webbägg underlättar ett
djupare utforskande då man är i skogen för att titta närmare på naturen. Likväl som man behöver de analoga förstoringsglaset eller mikroskopet kan vi använda det digitala för ett djupare undersökande. Läroplanen för förskolan säger ” Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för naturvetenskap,kunskaper om växter och djur” (Skolverket,
2018, s.14). Detta görs bland annat genom att använda sig av appar som ”
Viltappen” och ” Kviddevitt” på lärplattan då man är utomhus. Då får barnen svar på vad de ser och hör i naturen och får lära på ett lustfyllt och roligt sätt med hjälp av digitala verktyg. Att till exempel gå på jakt efter djurspår eller lyssna efter fågelläten i skogen blir ju ett äventyr i sig. Genom att ta med kameror och lärplattor ut ges pedagoger och barn möjlighet att filma och fotografera en del av verksamheten som annars handlar mycket om upplevelser här och nu. Genom att dokumentera stort och smått som händer på gården eller i skogen kan barnen därefter reflektera och arbeta vidare med sina upplevelser på andra sätt. Projicering utomhus är även något som används för att förstärka lekmiljöer utomhus med hjälp av portabla projektorer. “Förskola och skola bör vara i framkant av samhällets utveckling och därför måste digital teknik bli en naturlig del verksamheten, lika genomtänkt som allt annat vi arbetar med.” (Lundgren Öhman 2016,s.38).

Fråga 6 – administrativa system
Administrativa system är de som vi kan använda för att strukturera upp det dagliga arbetet, t ex kalendrar, närvarorapportering, scheman. Som i tidigare uppgifter i höstas, t ex google calendar, doodle, google forms fick vi prova på hur dessa verktyg kan användas av oss i förskolan. Vi har alla olika erfarenheter av system som t ex Pluttra, V-klass, Unikum Informentor. Vi reflekterade b l a över hur kommuner bara kan välja att byta utan att egentligen få reflektioner från användarna, som pedagog har man väldigt lite att säga till om detta. Oavsett vilka administrativa system och verktyg som ska köpas in/användas ska provas på en liten grupp först för att upptäcka för – och nackdelar, och att de som testar är personer som är intresserade och kunniga och personer som inte har mycket erfarenhet av användandet. Komplicerade system som inte är användarvänliga kommer inte användas av vårdnadshavarna och skapar därmed merarbete för pedagogerna som får påminna och guida. Detta tar tid från barngruppen och blir ett stressmoment hos oss pedagoger. Det skapar negativ energi och man lägger fokus på “fel” saker. Andra system följer inte de regler som vi har satt upp i verksamheten och då märks det att de inte är utformade av en person som har erfarenhet av förskolevärlden. Det finns också både fördelar och nackdelar med tex app-system där gemensamma appar köps in centralt under gemensamma beslut och sedan ”slussas” ut centralt för att säkerhetsställa kvalitén. Fördelen blir ju en slags säkerhetskontroll i kvalité
men samtidigt kan det vara svårt om förskolor har individuella önskningar. Då det kan ta lång tid innan appen kommer ner till förskolans lärplattor. Det finns program som vi inte “styr över” utan där kommunen kontrollerar apparnas/programmens användarmöjligheter pga GDPR, säkerhet och centrala kontroller.

Länk till filmen från seminariet som skedde i Hangouts 20190416:

https://drive.google.com/open?id=1pSsBwLClNq0lVBZBz7tr83OmueUs9mzWl